We're living in a world full of sadness.
Hej allihopa. Kanske jag borde börja skriva igen, på riktigt liksom? Va ett tag sen sist, inte för att det hänt så mycket sen då, men ändå. Min vardag rullar vidare, skolan och stallet varenda dag. Helgerna spenderar jag genom att sova. Och gos med Glen. Min fina bästa vän. Antar att ni som läser det här har läst gårdagens inlägg. Det va väl ganska .. hårt. Men just i den sekunden kändes det verkligen så. Varenda liten gång nått sånt här händer med knät, vilket börjar bli rätt ofta, blir jag helt omskakad och bara bryter ihop. Allting känns så onödigt på något sätt. Men idag känns det bättre, eller på gång till bättre iallafall. Jag har ätit tre ipren sen jag gick och la mig igår vid halv tolv. Illamåendet har blivit bättre och märks inte så mycket, bland blir det väl lite snurresnurr men det brukar det ju göra å andra sidan.
För en timme sen ungefär pallrade jag mig upp till tandläkaren för att plasta in en tand. Tog 25min att gå dom meterna som brukar ta 7min (och ja, det tar 7 och inte fem - stor skillnad!). Kryckor är jobbiga:( Där borta tog det bara tio minuter så sen va de bara att hoppa hem igen. På isen.. Det är skit kallt här och ny snö har kommit under natten. Jag som ville ha fin och solig vår när jag kom hem från kanarieöarna .. På tal om det, jag har ju inte laddat in bilderna! De har jag helt glömt bort. Men imorgon har jag hela eftermiddagen och kvällen på mig så då kan jag ju göra det. Ska bli kul att se om allting, borde nog lägga ut mammas också, hon tog ju lite fler än mig ;p
Ingen ponny får jag träffa idag eller imorgon heller .. Men bäst så, så att jag kan vila upp mig och mitt lille knä. Men saknar han. Även fast de va lite hans fel att jag gjorde illa mig igår .. Ni kanske vill veta vad som hände? Okej, men skratta inte för det är rätt klantigt. Iallafall, jag stog och borstade på glen i stallgången närmast tavlan. Fanny och Sofia va och lekte på tavlan brevid. Och ni som sett vårt stall så står ju glen längst bort, i "ponnylängan" som består av glen och manne bara haha. Men a, så skulle jag borsta pålles ansikte och tar av grimman. Och då gör han nånting som han aldrig gjort förut. Han vänder på huvudet och springer mot boxen. Han brukar ju alltid stå stilla ? Och just då slog det mig att ytterdörren va öppen, och skrek ÅHNEJ GLEN KOMMER RYMMA! Så jag slängde mig mot han men han va snabbare så jag ramlade och det va då som det lät KNAK och så ramlade jag ihop. Blev kritvit och skrek till sofia att hon skulle hämta glen, som lyckligtvis inte sprungit ut utan bara till boxen för att äta -.- Och till fanny att hämta en hästlinda. Om man inte lindar dom första minuterna så kommer svullnaden sitta i, i flera veckor. Och det är jobbigt att gå i mjukisbyxor i flera veckor vill jag lova! Men vi hann och nu är det bara lite svullet:):) Sen fick jag lägga mig ner, högt upp med fötterna för att jag höll på att svimma, vilket gjorde att sofia fick panik och så höll hon själv på att svimma, Haha det va kaos kan jag ju säga. Och Fanny skrek hysterisk: Anna prata med mig hela tiden, jag måste veta att du lever, jag vågar inte ringa ambulans!!! Haha ... Nu när jag skriver det låter de ju nästan roligt :p Men sen fick jag iallafall en sånhär skadechock så att först svettades jag skit mycket och sen frös jag ännu mer så att jag fick sitta med massa fleecetäcken på mig.
Ungefär det där va vad som hände igår, bara såna där små saker kan förstöra så mycket. Och det tragiska är att jag börjar bli van med det här. Jag börjar förstå mig på vad jag ska göra och hur jag ska hantera sånt här. Sorgligt.
Ikväll ska jag och min syster på Anna Ternheim ju, mysfaktorn är hög! Måste börja göra mig i ordning snart men ska försöka mosa i mig lite mat innan. Så gott som det går iallafall. Sen ska jag in till stan vid fem och så ska vi fika innan konserten:)
Men först somsagt - mat. Ha't.
För en timme sen ungefär pallrade jag mig upp till tandläkaren för att plasta in en tand. Tog 25min att gå dom meterna som brukar ta 7min (och ja, det tar 7 och inte fem - stor skillnad!). Kryckor är jobbiga:( Där borta tog det bara tio minuter så sen va de bara att hoppa hem igen. På isen.. Det är skit kallt här och ny snö har kommit under natten. Jag som ville ha fin och solig vår när jag kom hem från kanarieöarna .. På tal om det, jag har ju inte laddat in bilderna! De har jag helt glömt bort. Men imorgon har jag hela eftermiddagen och kvällen på mig så då kan jag ju göra det. Ska bli kul att se om allting, borde nog lägga ut mammas också, hon tog ju lite fler än mig ;p
Ingen ponny får jag träffa idag eller imorgon heller .. Men bäst så, så att jag kan vila upp mig och mitt lille knä. Men saknar han. Även fast de va lite hans fel att jag gjorde illa mig igår .. Ni kanske vill veta vad som hände? Okej, men skratta inte för det är rätt klantigt. Iallafall, jag stog och borstade på glen i stallgången närmast tavlan. Fanny och Sofia va och lekte på tavlan brevid. Och ni som sett vårt stall så står ju glen längst bort, i "ponnylängan" som består av glen och manne bara haha. Men a, så skulle jag borsta pålles ansikte och tar av grimman. Och då gör han nånting som han aldrig gjort förut. Han vänder på huvudet och springer mot boxen. Han brukar ju alltid stå stilla ? Och just då slog det mig att ytterdörren va öppen, och skrek ÅHNEJ GLEN KOMMER RYMMA! Så jag slängde mig mot han men han va snabbare så jag ramlade och det va då som det lät KNAK och så ramlade jag ihop. Blev kritvit och skrek till sofia att hon skulle hämta glen, som lyckligtvis inte sprungit ut utan bara till boxen för att äta -.- Och till fanny att hämta en hästlinda. Om man inte lindar dom första minuterna så kommer svullnaden sitta i, i flera veckor. Och det är jobbigt att gå i mjukisbyxor i flera veckor vill jag lova! Men vi hann och nu är det bara lite svullet:):) Sen fick jag lägga mig ner, högt upp med fötterna för att jag höll på att svimma, vilket gjorde att sofia fick panik och så höll hon själv på att svimma, Haha det va kaos kan jag ju säga. Och Fanny skrek hysterisk: Anna prata med mig hela tiden, jag måste veta att du lever, jag vågar inte ringa ambulans!!! Haha ... Nu när jag skriver det låter de ju nästan roligt :p Men sen fick jag iallafall en sånhär skadechock så att först svettades jag skit mycket och sen frös jag ännu mer så att jag fick sitta med massa fleecetäcken på mig.
Ungefär det där va vad som hände igår, bara såna där små saker kan förstöra så mycket. Och det tragiska är att jag börjar bli van med det här. Jag börjar förstå mig på vad jag ska göra och hur jag ska hantera sånt här. Sorgligt.
Ikväll ska jag och min syster på Anna Ternheim ju, mysfaktorn är hög! Måste börja göra mig i ordning snart men ska försöka mosa i mig lite mat innan. Så gott som det går iallafall. Sen ska jag in till stan vid fem och så ska vi fika innan konserten:)
Men först somsagt - mat. Ha't.
Kommentarer
Trackback
