liten anna med stora tankar-

Att tävla ger mersmak. Man vill tävla oftare, högre och sätta nya mål. För mig är tävla som ett mål, man tränar och tränar till det där målet, och när man uppnått målet finns det ingen bättre känsla. Det är som ett bevis på att man klarar saker man inte trodde.
Tävlingen i söndags gick hur bra som helst, pållen va lagom mallig, reste upp sig och visade hur snygg han är haha plutten! Nolla i första, bara clear round så vi fick rosett. 0+0 fel i andra klassen också, 10hundradelar efter ettan på grund av den andra hästens stora galoppsprång. Gick riktigt bra i andra klassen, och han måste vara världens bästa läromästare. På Glen måste mab rida i kort galopp till hindret för då tar han i mest och hoppar som finast, i första slarvade jag lite med det och han blev en aning för lång i galoppen så det blev konstigt avstånd. MEN, snäll som han är, rättade han själv till det och hoppade av i ett fint språng. Vilket gör att jag mot nästa hinder är beredd och kan korta upp det, han är snäll och hoppar allting jag styr emot, men gör jag allting rätt och inte bara följer med så går det bättre och sprången blir mer ordentliga. Alltså kan man säga att min hoppteknik bygger på hans otroligt smarta huvud och snälla hjärta ^^.

Ni förstår att jag är nöjd, och vill göra det oftare. Verkligen. Men samtidigt vet jag att det inte går på grund av flera anledningar, men mest att kunna betala två hästar i månaden samtidigt, och tänker då inte ta upp det ämnet förrän om cirka ett - två år. De vet att jag vill, det har de alltid gjort, de vet att det är allt jag vill och att jag klarar av det. Så när tiden är rätt, kommer det bli möjligt. Men inte nu. Inte på ett bra tag. Det är svårt och jobbigt nu, men samtidigt går inte allting som man vill, så i nu läget får jag nöja mig med att lulla runt i skogen på min vackra prins, min bästa kompis :)

Som sagt, gymnasiemässa imorgon. Lite små läskigt, men har egentligen kollat på de två linjerna jag är intresserad av. Och jag känner mig faktiskt inte speciellt rädd och nervös inför gymnasiet, det ska bara bli skönt att komma härifrån. Ifrån gamla Persboskolan, där ingenting är nytt och vet nån någonting om en person, vet snart resten av skolan det också. Antar att det hör till själva högstadietiden att göra, men det är just det där jag vill komma bort ifrån. Jag känner mig redo att möta gymnasietiden, den nya tiden.

Har inte så mycket mer att skriva nu, utan skriver om jag har tid imorgon. Ganska stressigdag, slutar kvart i två och går till stan då och möter syster. När vi är klara - mot stallet och sen hemma väntar plugg med lägenheten till hemkunskapen. Godnattgodnatt!